1700-talets Nynäs

1700-talets Nynäs

Conrad Gyllenstierna gick ur tiden 1684 varvid Nynäs övergick till änkan, Eva Lewenhaupt, som överlevde maken med fyrtiofem år. Hon lät sedemera testamentera godset till det enda kvarvarande av parets tre barn, Beata Gyllenstierna d.y. Beata var gift två gånger men fick inga barn i något av äktenskapen varför hon vid sin död 1745 överlät Nynäs till sitt kusinbarn Claes Gustaf Rålamb. Familjen Rålamb tycks emellertid inte ha tillskrivit Nynäs någon högre prioritet och 1769 såldes hela godset till Ryttmästaren David Henrik Hildebrand (1712 - 1791) för 270.000 Daler Kopparmynt.

Av de besiktningsprotokoll som upprättades av Hildebrands gamle förtrogne, löjtnant Lidstrand, inför köpeförhandlingarna framgår att såväl huvudbyggnaden som gårdsanläggningen i övrigt befann sig i ett ganska förfallet och omodernt skick. David Henrik Hildebrand, som var en av de förmögnaste privatpersonerna i 1700-talets Sverige, lät därför ganska snart inleda ett mycket omfattande moderniserings- och renoveringsarbete. Något som tycks ha stått högt på prioritetsordningen var att ännu en gång radikalt modernisera huvudbyggnaden såväl utvändigt som interiört

Bland annat förändrades återigen hela takkonstruktionen, vilken nu blev ett mansardtak ("brutet tak") samtidigt som fasaden gavs en stramare och mer symmetrisk utformning.  Att döma av likheter med andra ritningar signerade av Erik Palmstedt, förefaller det som att familjen Hildebrand engagerade denna en av det sena 1700-talets mest efterfrågade arkitekter i ombyggnadsarbetena på Nynäs. Det innebar naturligtvis en stor utmaning att omvandla det omoderna barockpalatset till en representativ anläggning i den gustavianska tidens anda.


Nynäs:Förslag till ny fasad, troligtvis 1780-tal. Tillskrivet Erik Palmstedt. Nynäs Kart- & Ritningssamling, Riksarkivet, Stockholm.

Under 1780 - 1790-talet uppfördes också flera för tiden moderna och elegant utformade ekonomibyggnader på gården, däribland ladugårdsanläggning, smedja och brännvinsbränneri. Till ladugårdslängan finns en bevarad ritning signerad John Sandberg, förmodligen en byggmästare med lokal anknytning. Ett viktigt tillskott av byggnadsmaterial blev de enorma mängder sprängsten som man fick tillgång till då flera klipphällar väster om huvudbyggnaden skulle jämnas med marken. Dessa sprängningsarbeten kom att sträcka sig över fyrtiofyra år, från 1781 till 1822, varvid bland annat mer än 6500 kilo svartkrut förbrukades. Statistiken som förts i anslutning till detta tidsödande arbete återfinns i Nynäs gårds arkiv under rubriken "Bergs Borstsprängande till Nynäs gårds Ytterligare Beprydande".

Vid David Henrik Hildebrands död 1791 övergick godset först till hans änka, Agneta Schönström (1734 - 1796), som i sin tur testamenterade det vidare till sonen David Gotthardt.

 

"Grundritning utaf Nynäs sätesgårds Åbyggnader och Trägårdar..." Erik Åhrberg 1793.
Huvudbyggnaden straxt nedanför och till höger om kartans mitt med gårdsplan och omgärdad av den delvis ännu kvarvarande medeltida vallgraven. Norr därom den stora trädgården med kvartersindelning. Väster (t.v) om huvudbyggnaden syns flera ännu inte bortsprängda klipphällar och norr därom den nyuppförda ladugårdsfyrkanten.
Nynäs Kart- & Ritningssamling, Riksarkivet, Stockholm.
(Finns även i fotokopia på Nynäs)